Har i ärlighetens namn aldrig förstått glädjen i att dag efter dag träna från backen och har kikat lite förundrat på dessa människor som viftar med sina pinnar och vevar med sina rep. Dessa människor som aldrig rider sina hästar och som har hästar feta som bollar. Har aldrig förstått varför de egentligen har häst.
Så har jag tänkt, som själv flummar runt med repgrimma nu och då och som rider i hatt och boots, dressyr folket tittar snett på mig när jag joggar förbi med en häst som går lågt i form på lösa tyglar.
Konstigt hur man lätt kan ha så förutfattade meningar, inte av elakhet utan av kunskapsbrist!
För jag trodde verkligen att de flesta som håller på med ex Pat Parellis metoder aldrig rider och har feta hästar... Helt befängt; jag vet!!
Problemet var ju att jag aldrig talat med någon som jobbar på detta vis.
Det har jag nu, Elisabeth som kommit att bli en stor inspirationskälla har en fantastisk häst och gör ett fantastiskt jobb, så nu har jag förstått moroten i det hela!
Lite sorgligt att vi människor är så trogen vår egen lära och ibland har svårt att se över gränserna! Vi jobbar ju alla, oavsett diciplin, med samma underbara djur och vi har väl egentligen alla målet att vi och hästarna ska må bra tillsammmans!
Själv vill jag och har länge användt mig av horsemanship i den dagliga hanteringen för att underlätta och göra ridningen trevligare. Däremot vill jag gärna rida mkt, det är där mitt fokus ligger, också vill jag träna och tävla; så någonting mittemellan tror jag passar just mig bra!
Det är dock alltid intressant att höra andras mening och erfarenheter så på söndag ska jag åka och kika på en träning med Åsa från Dalpraktiken, säkert finns det massor jag kan ta med mig.
Hoppas jag inte förargat någon med mitt inlägg.
Det enda jag vill är att vi ska "think outside the box"
