Har i ärlighetens namn aldrig förstått glädjen i att dag efter dag träna från backen och har kikat lite förundrat på dessa människor som viftar med sina pinnar och vevar med sina rep. Dessa människor som aldrig rider sina hästar och som har hästar feta som bollar. Har aldrig förstått varför de egentligen har häst.
Så har jag tänkt, som själv flummar runt med repgrimma nu och då och som rider i hatt och boots, dressyr folket tittar snett på mig när jag joggar förbi med en häst som går lågt i form på lösa tyglar.
Konstigt hur man lätt kan ha så förutfattade meningar, inte av elakhet utan av kunskapsbrist!
För jag trodde verkligen att de flesta som håller på med ex Pat Parellis metoder aldrig rider och har feta hästar... Helt befängt; jag vet!!
Problemet var ju att jag aldrig talat med någon som jobbar på detta vis.
Det har jag nu, Elisabeth som kommit att bli en stor inspirationskälla har en fantastisk häst och gör ett fantastiskt jobb, så nu har jag förstått moroten i det hela!
Lite sorgligt att vi människor är så trogen vår egen lära och ibland har svårt att se över gränserna! Vi jobbar ju alla, oavsett diciplin, med samma underbara djur och vi har väl egentligen alla målet att vi och hästarna ska må bra tillsammmans!
Själv vill jag och har länge användt mig av horsemanship i den dagliga hanteringen för att underlätta och göra ridningen trevligare. Däremot vill jag gärna rida mkt, det är där mitt fokus ligger, också vill jag träna och tävla; så någonting mittemellan tror jag passar just mig bra!
Det är dock alltid intressant att höra andras mening och erfarenheter så på söndag ska jag åka och kika på en träning med Åsa från Dalpraktiken, säkert finns det massor jag kan ta med mig.
Hoppas jag inte förargat någon med mitt inlägg.
Det enda jag vill är att vi ska "think outside the box"
Ha ha lite sanning ligger det kanske i det ändå :) Feta hästar och inte rider så mycket , lite känner jag mig träffad :) men tack för det om inspirationen.. sånt är roligt att höra. Jag tror att en del om det där med ridningen ligger i att när man lär sig mer om att läsa häst ser man att så få hästar egentligen "inte är ridbara". Klart att man kan rida dem om man är atletisk och orädd men det kanske inte upplevs som ett nöje när man har varit med om motsatsen.
SvaraRaderaJättebra inlägg!!
Jag håller med Elisabeth, lite fet och lite ridning, men väldigt mycket skoj :-)
SvaraRaderaDet är beroendeframkallande dessutom, hitta saker att de-spooka dom med..
Välkommen
\Anette
Jag menade förstås "inte ridbara" och då tillräckligt säkra för de flesta människor. Sen finns det alltid de som klarar det mesta och dessutom tycker det är kul. Var sådan själv, är ju "tant" nu med mycket högre krav ;)
SvaraRaderaAlla har vi ju olika krav på hur vi vill ha det med våra hästar! Menar bara att ibland kan man lära sig så mkt av att "kika in hos någon annan"
SvaraRaderaDet klart jag inte menar att alla som håller på med pat parelli har feta hästar!!
Precis som att alla dressyr ryttare inte tycker jag är helt knäpp som rider omkring i min stora westernsadel!
Man kan alltid dra saker till sin spets för att få igång ett resonemang!!
Mycket tänkvärt inlägg. Jag tror att alla dicipliner har mycket att förmedla om vi bara tar oss tid att studera dem. Hästarna i sig skiljer sig ju inte nämnvärt åt. De vet inte om att de är en dressyrhäst eller en westernhäst eller någonting annat. Det jag tycker är sorgligast är ändå de hästar som inte har någon utmaning. Som inte har någon som hittar på spännande saker med den och som saknar motivation. Ridning, körning, NH, skogspromenader, whatever, bara hästen får en uppgift som motiverar den och stärker dess självförtroende och livskraft.
SvaraRadera