Dag 2 – Min första häst

 

My Arthur

 

Arthur kom till oss när jag var 11 år och han var 9 år, direkt från travbanan.

Första hästen; vilken lycka!!!

När vi var och tittade på honom kan jag väl med facit i hand säga att han kanske inte visade sig från sin bästa sida, men varför skulle han, han var mkt misstänksam.

Som travhäst hade hans liv kanske inte direkt bestått av kärlek och omvårdnad. Han var mkt misstänksam och hans huvud fick man inte komma i närheten av. Jag kunde sitta timmar i hans box och gråta och förklara för honom att jag aldrig skulle göra honom illa, att han kunde lita på mig.

Helt tokigt egentligen; att en speedad och rädd travhäst och en 11 årig liten flicka ska umgås, men någonstans på vägen hände något..

Denna fantstiskt klocka herre insåg nog att jag aldrig skulle göra honom illa för den tillit som han gav mig var helt otrolig.

Hästar som inte haft det så lätt blir så tacksam, går inte att jämföra mot en häst som haft underbara uppväxt förhållanden.

Arthur kom alltid springande och gnäggade till mig i hagen då jag ropade <3 p="p">

Jag fick göra vad jag ville med han, han litade blint på mig i de knasigaste situationer som man kan ställa till med i ung ålder :)

När Arthur var 24 år gammal somnade han in hemma på vår gård, den värsta dagen i mitt liv!

Evigt tacksam denna underbara häst!!