Grubblar och jämför, utvärderar min egen ridning och andras. Klassisk dressyr kontra westernridningens, bettsling, form, rörelser mm mm.
Senaste tankegången kom för en liten stund sen då jag just nu kikar på dressyren som går för fullt i London. Jag är mäkta imponerad av många ryttare och framför allt hästar som utför konster för sina människor.
Lite fundersam över endel ekipage där hästen går i en sån bakdragen form att den flåsar som om den inte får åt sig andan, en annan gnisslar tänder och många gnager på bettet så skummet rinner.. hmm!
Menar dock inte att dressyren är sämre än westernridningen, vi vill att hästarna ska gå långsamt, så långsamt att det faktiskt ser väldigt knepigt ut.
Tänk att vi släpar dessa djur, de magnifika stora tunga hästarna, kors och tvärs över jordens alla hörn. Vi klättrar upp i sadlar som vi spänt rund magen, stoppar in järnskrot i munnen, rider runt runt på sandig mark... och de gör de vi vill!! Dessa magnifika vareleser bär oss på sin rygg och springer runt med oss ryttare, varv på varv, dag efter dag.. Blir både vemodig och glad av tanken!
För min del som tävlar i western så brottas jag med tankar och funderingar som att det enda som verkar gillas är att tävla quartershower (ist för allbreeds tävlingar). Helst också för länge sen!
Känns alltid som att man är lite efter, tävlat för lite, utvecklats för lite osv. Att jag sen ska, om lyckan får vara med oss, tävla hästen i 10 år till räknas liksom inte.. hm!!
För min del är det lite svårt med dessa quartershower som alla (vilket inte är många) hålls långt härifrån. Quarter SM exempelvis: Skara.
Det klart att man kan åka, MEN det kostar väldigt mycket pengar, tid och energi!! Två av tre är det knapert med för min del.
Nä, det klart man inte ska bry sig om vad andra tycker och bara göra det som känns bäst för oss, just nu, men ibland är det svårt.. hm!!
Ibland är vi väldigt lika...funderingarna mina är liknande. Vad är det rätta?? Jag gillar och tävlar i western...samtidigt så vill jag att min häst skall bära sig rätt och inte släpa sig fram i ingen form alls..alltså för mig är form mer än huvudets läge! ( tycker mig se det rätt ofta) utan rygg och bakbenen lång efter.
SvaraRaderaHar nu valt att träna för en B-tränare i dressyr.
vill lära Rossi bära sig genom hela kroppen med engagerad rygg och bakben,visst mot en kortare tygel men med eftergift ändå. Om det är rätt?? vete tusan..framtiden får utvisa om jag valt rätt väg. Håller också med tanken om Quartershowerna. Hur långt som helst att åka och djupa hål i börsen. Skulle ju självklart vara jättekul att få visa vilken fin häst man har och få en "riktig" quarter bedömning. Kanske vi kan göra varandra sällskap nästa år. Dags att börja spara så vi har råd ;) Du och din Kid är klart en av mina idoler på banan. Du rider prydligt och mjukt och tycker absolut att du ska visa han på en "riktig" tävling ;) för ni är jätteduktiga. Och jag är som du skyndar långsamt.Och dessa underbara individer som bara finner sig i det vi har för oss. Oj vad mycket det blev. bara bubblar ut liksom.
Knepigheter finns i alla grenar. Tror du gör rätt i att gå din egen väg. Det finns ingen anledning att ta efter dålig ridning, den vinner ändå inte i långa loppet.
SvaraRaderaVisst är det roligt att se skickliga ryttare och kuskar, en stor inspiration till sin egen träning. Tittade på SM-kuskarna förra helgen. Majoriteten kör riktigt bra, några få ger en rysningar av välbehag. Mjukt och med små hjälper, och med hästar som är helt lösgjorda och bäriga med schwung. Tyvärr en handfull ekipage med sågande händer, spända hästar och nosen konstant bakom lod.
Jättetråkigt att se att man löser gapande munnar med att spänna nosgrimman hårdare eller lägga till en extra nosrem istället för att lösa grundproblemet. Tycker att det är tråkigt att man fixerar så mycket på att nacken ska vara krökt istället för att arbeta med bakdelen. Huvudets position hamnar ju automatiskt rätt när hästen är fullständigt genomsläpplig, driver jämnt med två aktiva baken och har en god framåtbjudning. I körsporten tror jag problemet ligger i att många är "självlärda" och inte skolade som många ryttare med en ridskola i grunden. Vet inte vad man gör åt det faktiskt. Av någon anledning finns inte samma träningskultur i körningen som i ridningen. Många ryttare tränar regelbundet för tränare oavsett om de tävlar eller ej, bland kuskar är det inte alls så, många kör hemma helt själv.
Nä, gratis att tävla är det verkligen inte. En körtävling kostar många tusen i tävlingsavgifter och till det kommer resekostnader. Med två vagnar utöver en häst som ska transporteras 30-40 mil enkel väg rasslar kronorna snabbt iväg även för bränslet. Ibland tänker jag att det inte var så dumt att vara hoppryttare ändå. Även om det kostade det med så är det ingenting mot vad det kostar att tävla i körning, dessutom fanns möjligheten att vinna tillbaka lite pengar. I körning kan man se sig i stjärnorna efter prispengar, vinner man SM (vilket är enda tävlingen med prispengar) så får man 1500 kr. Tur att det är väldigt roligt!! ;)